Alltså
FÅR jag ens hålla på med mina inlägg om hästar? Är det någon som ”uppskattar” dem som inte själv är bekant med de här frustande fyrbenta djuren? Om inte, synd! Men då får jag skriva det här till andra hästfrälsta, för:
Idag red jag Spex igen! Femte gången i mitt liv på hästryggen och nog den absolut roligaste hittills. Nu börjar den här megarädslan jag tidigare känt att släppa och istället är jag bara lite nervös och rädd när det går fort eller när han rycker till.
Höjdpunkten idag då?
Jo, jag travade själv ute på en liten stig på en äng. Log HELA vägen, kunde liksom inte sluta le, sån där barnslig lycka man känner få gånger om året ni vet? Lol. Vem har man blivit? Alltså på riktigt, VEM?!?!? Om någon sagt det här till mig för en månad sen hade jag garvat den rakt upp i fejjan.
Jag älskar verkligen att rida.
I slutet så fick jag testa galopp med lina, något som aaallaaaa sagt att ”det är mycket lättare med galopp bara att följa med i takten”
Ursäkta? Men? Vad? I? Hela? Friden? Pratar? Ni? Om?
Galopp var det absolut svåraste och läskigaste jag provat, helvete vad snabbt det gick, kunde inte styra alls och höll i mig i sadeln för kung och fosterland.
Nåväl. Nästa onsdag är det dags igen, då ska jag galoppera vidare.
Gnägg från er hästtjej
Inlägget Lyckorus på häzt dök först upp på Hanapee.