Aldrig tidigare har jag upplevt en sån äkta, nära, modig, rolig och stark samtidsskildring som SKAM. Varje avsnitt har berättat något nytt för mig, fått mig känna och tänka, väckt nyfikenhet och förstått saker.
Kom på mig i förra veckan med att prata intresserat med en polare om Ramadan och bah ”ja det är ju nu nån gång” och hon bah ”det vet du pga SKAM eller?”
….jo.
Fan vad SKAM har gjort viktiga grejer med en. Förutom att vara träffsäkert i samtidsskildringar och äkthet i alltifrån skådisar till teknikanvändandet och musikval så har jag förstått saker av den och framförallt fått nya tankar. Av dialogerna och situationerna hos ett gäng gymnasieelever liksom.
Den här fjärde och sista säsongen med Sana fick mig att rent praktiskt börja koppla ihop hijab med någonting annat än kvinnoförtryck och en värld jag är totalt oinsatt i. Något jag inte förstår och faktiskt ibland skräms av (just för att jag inte förstår). Sana gjorde det förståeligt och bakom skärmen fick jag tydligare än nånsin syn på mina fördomar. Det Sana känner förstår jag ibland såpass tydligt att jag själv KÄNNER det, där är kläder eller religion sekundärt. Precis som det är att vara människa.
Det finns tusen fler saker att säga om Skam och tankar att ventilera om i princip varenda avsnittt.
Men egentligen bör man väl bah avsluta med:
Takk for alt.
Alt er love.
Inlägget Takk for alt dök först upp på Hanapee.