Hallå Mie!
Mysig fråga! När jag var liten ville jag bli sumo, clown, skådespelare och journalist. Idag känner jag att jag jobbar med typ allt det – utspritt i mindre doser. Förutom sumo då, men det kanske kommer.
Tycker överlag det är klurigt det här med jobb och att behöva arbeta. För det är ju en sån sjuk sak att ”behöva” göra för att leva? Ska man liksom hålla på så fram till 65? Vidriga tanke.
Men för att svara på din fråga så måste jag helt ärligt säga att jag sällan funderat på karriär. Jag lever ihop med en som 99% av sin tid tänker på jobb och har kompisar som också är karriärintresserade så jag VET ju hur det kan vara. Men fram till idag så har jag väldigt sällan tänkt ”om jag gör si eller så så kommer jag få jobba med det här som verkar intressant”.
Vilket är direkt konstigt eftersom jobb är en sån stor del av livet? Har svårt att svara på varför jag inte tänkt så mycket på det och sällan haft ångest över den typen av grejer?
Jag har dock alltid gjort en grej: gått efter lust. ”Det där verkar kul, jag testar” etc. Och sen har jag väl haft en enorm tur (och kanske lite skicklighet) att hamna på roliga projekt nästan hela tiden.
Dock är det en sak som jag funderat på de senaste kanske två åren och som jag verkligen skulle vilja ta tag i; att skådespela!
MEN DET ÄR EN SÅN PINSAM DRÖM ATT SÄGA HÖGT! Skulle alltså vilja hålla på med skådesspeleri om jag inte jobbade med det jag gör idag. Eller yoga. Eller hästar. Eller nånting med relationer, kanske psykoterapeut för par? Äe har nog för ”mycket” psyke för det.
Inlägget Tänker på jobb dök först upp på Hanapee.